Stickade härliga små plagg

Igår fick jag besök av en kollega från jobbet. Hon var ut och gick och passade samtidigt på att komma in via en sväng. Med sig hade hon ett par alldeles underbara små bebissockor som hon stickat. Vi kan knappt vänta tills vi får börja använda dem. =) 

Tusen TAKK Bente! =)

Här för några dagar sedan kom även ett brev/paket från min svärmor. Hon hade redan hunnit sticka färdigt ett par byxor och en kofta åt lilljentan. =)

Mönstren från Sandnes garn samt den behövda garnmängden hade jag med mig hem till Finland då vi var på besök i november. Så det var roligt att få se resultatet nu. Å behöver jag ens säga det? Jag blev jätte nöjd! =)

I samma stil är det även en klänning under produktion, men den är lite större i storlek så det blir högst antagligen till sommaren som vi tar den i användning.

En dag på is

Slutet på förra veckan blev inte riktigt som vi eller jag tänkt oss. Efter att ha mått lite halv konstigt då liksom allt i princip är fel, men ändå är inget fel så blev det ännu värre på torsdagen. Jag kontaktade min läkare som har mig under uppsikt denna graviditet och frågade upp vad hon tyckte. Hon ville att jag genast skulle komma för en kontroll. Sagt och gjort. För att göra en lång historia kort så slutade det med att hon skickade oss vidare till SUS (Stavanger Universitetssjukehus) med stark misstanke om preeklampsi (havandeskapsförgiftning). Efter en del blodprov, blodtryck, urinprov, CTG, mm så kunde dock till vår lättnad konstateras att bebisen mår bra och jag inte lider av preeklampsi. Skööönt! =) Får nu bara hoppas att det förblir så hela vägen till slutet också... 

Flera dagars illamående och en gång uppkastning var bland de "misstänkta" symptomen. Jag sa att jag ju bara kanske blivit smittad av vinterkräksjukan, men de vågade inte lämna det bara så pga större symptom. 

Senare samma kväll började jag kasta upp ordentligt... =( Så högst troligen var det vinterkräsjukan som slog till samtidigt med allt annat... Men det gick över samma kväll. Skönt det i alla fall. Däremot fick jag vätskebrist som följd trots att jag drack och drack allt vad jag bara kunde. Var ganska däckad ett antal dagar tills allt var återställt igen. Men nu är jag helt i skick igen! =))

Helgen för den övriga familjen innebar en helg i fint och soligt väder med ca 5 minusgrader. 

På söndagen åkte Tord och Noah ut till Stokkalandsvatnet och skrinna på helt blank is i solskenet. Det här har varit en av de ytterst få helger som man faktiskt har kunnat skrinna på "riktig" is. 

Med sig hade de varm choklad i termos som de fick avnjuta nu och då. =) Det var två nöjda och glada killar som kom hem efter den härliga dagen. 

Benjamin fick hållas hemma med mig då det ibland kan bli lite väl mycket med två yngre killar på is och bara en vuxen som kan assistera och vara den där hjälpande handen. Men bra gick det också. =)

Alla sjukdomar på en gång... eller nästan i alla fall...

Barn i barnehagen (dagis) är ju, som alla redan vet, lite smått förkylda och sjuka till och från. Detta är något som är svårt att komma i från. Ibland är det någon av dem som hostar för att några dagar senare ha den andra med rinnande näsa. Men så är det bara. Det är något man får ta med barn i barnehagen. 

Förra vintern tyckte jag att alltid något av barnen var sjuk eller förkyld. Den här vintern har vi varit lite mer lyckligt lottade och klarat oss undan många förkylningar, influensor och kräksjukor som härjat. 

Benjamin var kring nyår lite småförkyld och klagade på ont i halsen samtidigt som det bland annat rann från näsan. Detta tänkte vi inte så mycket på eftersom han redan efter några dagar kryat på sig och allt var som vanligt. Straxt efter detta, kanske en vecka eller så, upptäckte vi helt plötsligt en kväll att han hade röda utslag/prickar i ansiktet och över största delen av kroppen. Det var som att hela huden skulle ha varit ett rött sandpapper, alltså småknottrigt. Dessa utslag kliade inte och verkade inte besvära honom på något sätt. Han var sig själv. Ingen feber eller dylikt. Lika glad och dansande som vanligt och aptiten var det inget fel på. 

Eftersom vi inte visste vad detta var för något beslöt vi oss för att Benjamin fick vara hemma med mig några dagar från barnehagen så vi fick ta reda på vad detta var, om det var något som behövde vård och om det smittar andra.

Ett par dagar gick och inget förändrades. Varken åt det bättre eller sämre hållet. Efter ett par dagar kom det fram att Benjamin mycket troligt hade "femte sjukan", dvs. Parvovirus B19 (om jag minns rätt...). Ett virus som man har bara en gång i livet och då bildar antikroppar mot det. Viruset är i sig så gott som ofarligt för de flesta (få undantag finns). Direkt utslagen/prickarna kommer så slutar viruset att smitta. Dagen efter detta uppdagades var det en mycket glad Benjamin som återigen fick åka till barnehagen och leka av sig. =)

"Femte sjukan" är för de flesta ett helt ofarligt virus och många vet inte ens att de haft det. Jag vet själv inte om jag haft det eller inte. Som gravid skulle man ju förstås inte utsätta sig för detta virus. Lättare sagt än gjort då det är ens eget barn. Om man blev utsatt för viruset skulle man kontakta sin läkare. Detta gjorde jag och eftersom jag inte vet om jag haft viruset eller inte blev det taget ett blodprov för att kontrollera mina antikroppar. Om jag haft viruset tidigare eller inte blivit smittad nu så är allt fint. Men har jag nu blivit smittad trots att jag inte har några symtom så kan det innebära att fostret utvecklar anemi, och bör därför kontrolleras ännu tätare... Så nu i dagarna väntar jag på svar...

Vi hann ju bara få barnen friska så drabbades vi av vinterkräksjukan... =( Av alla virus och bakterier så är "magafari" det sista man vill ha. Det var Noah som började. Han hade det kort och intensivt och tillfrisknade på ett dygn. Benjamin drabbades efter det och han hade det verkligen ordentligt. Stackarn spydde minst en gång per timme under två dygn. Han var som förståeligt, helt slut. Jag var och hämtade vätskeersättning från apoteket åt honom så att han åtminstone skulle få i sig lite behövliga salter och socker. Sakta men säkert minskade uppkastningarna och han orkade börja vara vaken lite mer. Men han sov i nästan ett dygn efteråt. Så slut var han. Stackarn. Efter tre dagars återhämtning började han vara sig själv igen. =) Tord och jag verkar ha haft turen på vår sida och klarat oss denna gång. Säkert mycket tack vare den desinficerande handtvålen och handspriten. Tord körde även inombords spritkurer, men dessa var jag tvungen att hoppa över, av förståeliga skäl... =)

Här nedan en bild av en uttråkad Benjamin i pyjamas som ser på tv och bara vill till barnehagen... =)

Nu hoppas vi på att få vara friska en god stund och gärna resten av våren! =) Håll tummarna för oss!

Sol och lek

Till skillnad från jul, så visade sig nyårshelgen från sin bättre sida. Nyårsdagen passade vi på att gå till den närliggande lekparken med barnen. Den sträckan kändes tillräckligt lång för mig som inte längre är så vigulant... =) Det börjar ta på ordentligt (ont i bäckenet) att gå lite längre sträckor nu trots att det fortfarande är två månader kvar... hmm... Nå, det är bara att göra det bästa av situationen.

Vi fick njuta av en dag ute i solsken. Härligt att uppleva något annat än bara regn också. =)

Lekparken vi gick till är uppbyggd av gamla däck i alla möjliga storlekar, kring lekparken finns även vanliga gungor, rutschbanor, sandlådor och fotbollsplaner av grus. Barnen älskar att springa omkring bland alla dessa däck, att gömma sig i dem och att klättra upp på den. Många glada miner och skratt har det blivit här. =)

Lekdagen

Juldagen vaknade vi av att två entusiastiska killar hade vaknat tidigt och satt och lekte med alla de nya leksakerna som tomten kommit med.

Något som tomten även kommit med åt barnen var två nya Kinect-spel till Xboxen. Så här flyttades soffan och alla killar hoppade, stojade och skrattade framför tv:n en bra stund under juldagen. =)

Annars var vädret inte på vår sida under julhelgen så den mesta delen av dygnet tillbringades på insaida då det regnade konstant ute... 

Julen 2012

Denna jul tillbringade vi här hemma i Sandnes. Vi var bara familjen och njöt av lugnet samt julen speciella och spännande stämning. 

Julskinkan hade vi haft med oss från Finland i november så den var bara att ta ut ur frysen och avnjuta. Resten av julmaten hade jag gjort lite nu som då under december månad. Allt för att undvika den där allt för bekanta stressen under julhelgen. Det enda som jag var tvungen att fixa på julaftonsmorgonen var potatislådan. Den måste alltid vara färsk för att smaka som den ska. =)

Julen inleddes med uppe-sittar-kvällen den 23:e. God mat och trevlig familjesamvaro. Givetvis kokade vi tomtegröten färdigt och satte ut en skål på terassen åt jultomten. Den gröten hade jultomten avnjutit under natten och gissa hur entusiastiska barnen var på julaftonsmorgonen när de upptäckte att den utsatta gröttallriken var tom! =)

Julaftonen inleddes här med två härliga killar i tomtepyjamas som satt och myste framför tv. Efter vart blev det jullunch med tomtegröt och efter det var det dags för duschen och finkläderna på. Julbastun skulle vi alla ha gett nästan vad som helst för att ha fått gått i... Men duschen fick duga.

Här nedan lite kort av två uppklädda stolta killar. =)

Efter den obligatoriska "Kalle Ankas jul" blev det julmiddag med allt vad julen har att erbjuda. Alla åt med god aptit och gott humör.

Efter julmiddagen blev det lite lek och ett, tu, tre stod jultomten och knackade på terassdörren! Å med sig hade han massor av julklappar till stor som liten. Barnen hoppade och skuttade av glädje över att tomten hittat dem och de var snabba med att berätta för tomten vad de hette och att de tycker om tomten JÄTTE MYCKET! =)

Vi insåg att vi alla tydligen varit rätt snälla under det senaste året eftersom tomten hade så många julklappar med sig. Kvällen slutade med två trötta men mycket glada killar som gick och la sig med sina tomtepyjamasar på. =)

Nu väntar de redan till nästa jul! =)